ingenkanvaraneremedenballong

Underbara Gunnar! Och hans forskning om självhat. Han är min räddning idag. Efter en hel dag hemma i min cell till rum kände jag att jag måste ut. Så här sitter jag nu på ett café i solen med min Chailatte och har skaffat mig en blogg i brist på bättre sysselsättning. 6 timmars jobb den här veckan! Jag funderar på att pyssla ihop en voodoodocka och kalla honom Mr McCracken..fast det vore kanske lite väl drastiskt. Jag väntar nog tills jag blir erbjuden ett miljonkontrakt från min nästa arbetsgivare istället, då kan jag gå in och säga upp mig..från "alla" mina timmar i Gresham.

Jag och Gunnar, 58 år, har ganska mycket gemensamt inser jag. Vi har båda ledsnat på att göra ingenting och känner att vi har fler tag att ta. Han säger att det är 1440 minuter på ett dygn, ni kan själva räkna ut hur många det blir på en vecka -6. Så många minuter har jag att slå ihjäl den här veckan. Den stora skillnaden är dock att Gunnar precis har fått ett nytt hjärta. Men jag tror att om man är van vid att jobba och alltid varit på språng så spelar det ingen roll om man har sitt eget hjärta eller inte, man känner sig lika överflödig och rastlös ändå.

Nu försvinner solen dessutom bakom hustaken, typiskt! Kanske jag ska gå in och köpa mig en kaffe, eller lite soppa? Eller gå hem och ta en liten nap? Möjligheterna är enorma! Imorgon får jag iaf gå till jobbet. 7-13 ska jag passa upp rika dryga människor, men jag älskar det! Aldrig förr har jag uppskattat att jobba mer än nu. Det är väl så det är, man uppskattar inte vad man har förrän man inte har det längre. Jag tror att det är någon mening med allt, hopp är allt man behöver :) Och god hälsa förstås.

Jag ger er ett citat från en av de klokaste; "Medan man funderar på vad man ska göra kan man slå sig ner och sjunga en visa." Nalle Puh är underskattad, vi borde lyssna mer på honom. Det är precis vad jag ska göra nu.